Rosor vittnar om saknad
På Sandhamn finns två vita rosor som sedan början av 1900-talet har vårdats av flera generationer inom samma familjer. Båda rosorna hör samman med berättelser om död, sorg och saknad.
Medan människorna som en gång planterade blommorna sedan länge sedan är döda så har de båda rosorna varit överlevnadskonstnärer, som överlevt både flyttningar och hårda växtvillkor.
En av rosorna finns i flera trädgårdar på Sandhamn, dit den har kommit efter att ha flyttat mellan öar. Den köptes ursprungligen av Harry, son till fyrmästaren Joel Norman på Svenska högarna, i början av 1920-talet. Rosen var en morsdagspresent till Harrys mamma Ottilia Norman, som planterade den i en liten täppa söder om fyrmästarbostaden.
Bara något år senare var Harry, som då var 18 år, på väg över isen för att tillsammans med en grannpojke köpa kläder till den kommande konfirmationen. Under vandringen brast isen och båda pojkarna drunknade.
Tragedin förvärrades av att de boende på Svenska högarna inte hade fått telefon och därför inte kunde kontakta någon på fastlandet om vad som hade hänt. I över en vecka dagar låg de två döda pojkarna på ön, utan att deras familjer kunde begrava dem. Ett fartyg som for förbi reagerade till sist på de svarta flaggor som familjerna hade satt upp i ett försök att slå larm om vad som hade hänt.
Efter Harrys död började pappan söka andra tjänster, då familjen ville komma bort från platsen och de svåra minnena från drunkningsolyckan. Först efter flera år fick fadern arbete som fyrmästare på Grönskär och familjen kunde flytta.
Ottilia Norman ville ta med sig rosen hon hade fått i gåva av sin son och som under tiden hade vuxit sig stor.
– Pappa sade då att det inte gick att gräva upp en ros och transportera den till Grönskär, utan att den skulle dö då, berättar Dagny Westin, dotter till Ottilia och Joel Norman. Men mamma blinkade åt mig i smyg. Vi hade en tom kartong och när pappa inte såg det så grävde vi upp rosen och packade ner den med tidningspapper omkring.
Rosen planterades om vid familjens nya bostad på Grönskär. Blomman visade sig tåla omställningen utan problem och spred sig med tiden, så att den täckte stora delar av fyrmästargårdens tomt.
Sticklingar från rosen har sedan vid olika tillfällen tagits från Grönskär till olika trädgårdar på Sandhamn.
– En gång tog mamma med några kvistar då hon skulle på kafferep hemma hos Adolf och Lidis Wickberg på Sandhamn, berättar Dagny Westin. Blommorna sattes i en vas, där de efter ett tag fick rötter och de planterades då ut i trädgården.
Vid ett annat tillfälle tog Dagnys svåger Gunnar Bergendal med sig grenar från Grönskär, och planterade dem i sin trädgård på Sandhamn. Nya sticklingar har sedan genom åren tagits av släktingar och vänner, så den första plantan har spridits till många trädgårdar.
– En gång kom en trädgårdsmästare som var ute bara vara ute över dagen förbi och såg rosen i vår trädgård Sandhamn, berättar Dagny. Han berättade då att det var en parkros. Det är en härlig ros, som blommar hela sommaren och som luktar underbart.
En annan gammal ros med en historia finns på kyrkogården. Den är liten och oansenlig, lite underligt planterad bakom en gravsten. Det enda som avslöjar att rosen är gammal är den jordhög som har bildats just där den står. Högen är spåren efter kanske hundra års envis omvårdnad.
I graven intill rosen ligger Theodor Wickberg, som begravdes där 1907. Enligt en berättelse som förts vidare inom släkten brukade han änka Jenny Wickberg vattna och sköta om rosen då hon gick till sin mans grav. När Jenny dog 1941, efter nästan 35 år som änka, ska rosen enligt släktsägnen ha blommat för första gången.
Jenny och Theodors barn och barnbarn har fortsatt att sköta rosen, som har överlevt men inte mycket mer där den växer i sandig mark, omgiven av stora och vattenslukande tallar. En av dem som gett blomman vatten och näring under senare år är Marianne Thorell, Jenny och Theodors barnbarnsbarn.
Sommaren 2007 blommade rosen igen. Det var då precis hundra år sedan Theodor hade dött och Jenny började besöka hans grav. Efter det har rosen blommat igen. Hur gammal rosen är och hur många gånger den har orkat blomma, är det ingen nu levande som vet.
Jenny Wickberg (barnbarnsbarn till Jenny Wickberg den äldre)
Sommaren 2007 blommade rosen på kyrkogården. Rosen är gammal, men exakt när den planterades vet ingen i dag.
Foto: Jenny Wickberg
