Namn berättar om öns historia

Badstranden Trouville kan ha döpts av människor som ville vara ännu snobbigare än de i själva verket var. Fläskberget har däremot inte, som en del tror, fått sitt namn som en ironisk kommentar om badgästernas vikt utan är istället en av de platser med namn som påminner om öns sjöfartshistoria.

I vår guide vägleder vi dig runt ön. En del berättelser om hur namnen kom till är sanna. Andra kan vara rena skrönor. Sant eller falskt spelar egentligen inte så stor roll, namnen är ändå en del av Sandhamns identitet.

På äldre kartor kallas platsen där Seglarhotellet ligger för Kiöckegårdsudd. Att det verkligen har varit en begravningsplats har bevisats av ett det ofta har kommit fram skelettdelar när de har byggts där.

En berättelse om platsen är att när den första villan byggdes där så hittade en ung man ett kranium som var så vackert och välbehållet att han använde den som prydnad i sitt hem.

Från den dagen den unge mannen tog hem sitt fynd så började han råka ut för olika hemska olyckor. En natt drömde han att en ung rysk flicka kom till honom och sa att det var för hennes skull som han råkade illa ut. Hon bad honom se till så att skallen kom i vigd jord.

Den unge mannen gjorde som hon hade bett honom och tog med skallen till Djurö kyrkogård för att begrava den där. Men gravsättningen gjordes kanske för sent för den unge mannen dog strax efter.

1998, då det nuvarande Seglarhotellet skulle byggas, så gjordes en större utgrävning. Enligt arkeologerna fanns det på den plats där Seglarhotellet nu ligger en sjömanskyrkogård, som hade varit i bruk från slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet fram till början av 1800-talet.

Skelettdelar efter minst 43 personer hittades. Undersökningen visar att de flesta som hade begravts där var män, men det fanns även kvinnor och barn i gravarna.  De begravda kan ha varit sjömän, passagerare på utländska fartyg och flyktingar från Estland och Livland. Då de dödas identitet och tro var okänd så kan de ha begravts på sjömanskyrkogården, istället för på Djurö kyrkogård.

Ett par personer låg inte som de andra i öst-västlig riktning. En av dem hade blivit halshuggen och att lägga honom i en ovigd grav i fel riktning kan ha varit en andra bestraffning. Om även de andra med avvikande placering var avrättade gick inte att se eftersom skeletten inte var kompletta.

De skelettdelar som hittades på Kyrkogårdsudden flyttades 1998 till en gemensam grav på kyrkogården.

Berget med sina flata hällor har tjänstgjort som öns dansbana. Här dansade man tills en dansbana av trä byggdes i hamnen.

Skärkarlshamn. Detta är en av öns allmänna badstränder. Namnet på stranden antyder av bukten har varit hamnplats för skärgårdsborna.

Badstränderna på öns sydöstra udde har lånat sitt namn från den franska badorten Trouville-sur-Mer. Namnet brukar förklaras med att badgäster som kom till Sandhamn ville kunna komma hem och säga att de hade varit i Trouville – vilket kunde missförstås för den förnämare franska badorten.

Trouvilles stränder är populära badplatser, där det blir trångt vackra sommardagar. Trouville är också namnet på den by med fritidshus som började växa fram under 1940- och 50-talet och som är det enda område på ön som har vägar med namn.

Till Gröna planerna, som är en av öns få naturligt plana gräsytor, gick barnen på Sandhamn tidigare när de skulle spela fotboll.

1800-talets midsommarfirande startade i hamnen, med dans runt midsommarstången och långdans genom byn. På midsommardagen fortsatte festen med kaffekalas och ringdanser på Gröna planerna. Festandet, som pågick i åtta dagar, fortsatte med utflykter till Telegrafholmen, Korsö och Grönskär.

Stranden ligger längs samma strandlinje som Stora Trouville. Som badstrand är Södra Strand inte lika populär som Trouvillestränderna, då den är stenigare och sanden är grövre. Södra strand lockar istället dem som vill kunna sola och bada utan att behöva trängas med andra.

Hit, till öns västligaste udde, gick Sandhamnsborna tidigare för att titta på solnedgången eller för att beskåda intressanta fartyg som hade vägarna förbi. I dag har Kvarnberget blivit utsiktsplatsen för dem som vill njuta av solens sista strålar. Det är fortfarande en allmän väg som leder ner till Västerudden, även om området ser ut att vara privat.

Den lilla stranden vid bergknallen med samma namn är en populär badplats.

Det finns minst två berättelser om namnet. En är att en skuta lastad med fläsk förliste utanför Sandhamn. Trätunnorna med fläsk i flöt i land vid det som i dag är badplats. För Sandhamns- och Eknöborna blev vrakgodset ett välkommet kostillskott. Det vrak som syns i vattnet strax väster om Fläskberget ska vara resterna efter fläskskeppet.

Enligt den andra berättelsen så var skeppet, som var lastat med amerikanskt fläsk, skadat. Tunnorna med fläsk lastades av båten och ställdes på berget. Det tomma skeppet kunde sedan läggas på sidan inne i den grunda viken, så att sjömännen kom åt att reparera skadan. Skeppet lastades sedan på nytt och for vidare.

Området mellan Fläskberget och Kvarnberget är en av flera platser på ön som kort och gott har namngetts efter vilket väderstreck de ligger i.

Ett av Sandhamns yngsta bostadsområde ligger söder om Västern. Husen byggdes på Västra Sandfältet under en period då det var oroligt mellan Israel och Palestina, så det nya området fick heta Västbanken. Den med Sandhamnsmått breda och raka väg som går till området fick smeknamnet Gazaremsan.

Kvarnen som gav berget namn stod där bara en kort tid. I slutet av 1800-talet flyttades kvarnen till en annan ö och på dess plats restes istället en stormsignalmast. Under masten ska en förtvivlad och antagligen också förvirrad ogift piga ha försökt gömma sitt döda spädbarn.

Norr. Sjöbodarna och träbryggorna öster om Kvarnberget har länge varit ett populärt motiv på vykort från ön.

Den öppna platsen mitt i byn heter Adolfs torg, efter Adolf Wickberg som bodde där och som i många år organiserade midsommarfirandet. I vardagslag kallas platsen ofta bara för Planen. Torget var tidigare vattenfyllt och användes då som småbåtshamn. I dag används platsen till midsommarfirandet.

Enligt äldre historiebeskrivare fanns det under 1700-talet ett kärr där den nuvarande byn ligger, och att det vid kärret fanns en ryssugn. Kärret kan ha varit där Adolfs torg ligger.

Den lilla bergsknallen, som även har kallats för Barnberget och Wahlbäckens berg, ligger inne i byn, strax väster om Värdshuset. Berget har en blank ränna där generationer av barn har praktiserat det som berget är väl lämpat för – att åka kana nedför.

I en av de små bodarna till vänster bilden fanns tidigare en stor mangel som man kunde hyra för några ören. Det var en stor och tung stenmangel. Barnen i byn visste att de skulle akta sig för att leka i Mangelbacken, eftersom de annars riskerade att bli sedda av någon grannfru som skulle ropa in dem för att hjälpa till och dra veven till mangeln.

Den vita utkiken användes tidigare av båtmännen, som assisterade lotsarna, för att hålla utkik efter inkommande fartyg, men är numera obemannad. Här fanns tidigare en enklare utkik av trä. Ännu tidigare användes en hög tall som utkiksplats. Den fallna tallstammen finns kvar och ligger inne på en av tomterna på Sandfältet.

Inne i grottan fanns tidigare en skulptur av Sandhamnskonstnären Helmer Löfgren, men den stals i början av 1900-talet. Enligt sägnen var det här som havsfrun bodde.

Vägen som går förbi granen i tallskogen fick sitt namn för länge sedan och går från byn till Gröna Planerna. Det som på 1800-talet var Sandhamns enda gran har i dag ynglat av sig så att det nu finns ett par granar i tallskogen. Granen på bilden är en av ättlingarna till den första granen som dog för några år sedan.

Området där Värdshuset och Tullhuset ligger kallades för Slangen och var den del av Sandhamn som tidigast blev bebyggd.

Den högröstade bagaren ropade på sin piga Lova. Ropet ska ha hörts ända ut i sundet där en förskräckt seglare gjorde just det – han lovade och gick därmed på det grund som då fick sitt namn.

Sandhamnshåle

Det smala sundet mellan Telegrafholmen och Sandhamn heter Sandhamnshåle, och ska uttalas med betoning på å:et. Sommaren 2007 immade en vikval genom det trånga sundet, i ett försök att hitta ut på öppet vatten igen.

I dag är gaveln på huset i hamnen öns informella men även viktigaste anslagstavla. Men namnet etablerades då det tidigare stod en bänk, där öbor och Sandhamnsbesökare diskuterade livets väsentligheter.

På stranden mellan ångbåtshamnen och Seglarrestaurangen dras båtar upp för vintern. Träbryggan som går längs strandkanten har där har därför en lucka som kan öppnas. Vid ett tillfälle var bryggan öppnad och en traktor stod på stranden. Olyckligt nog kom den förarlösa traktorn i rullning och gick inte att hejda när den sakta rullade ned i sjön. En dykare gick ned med en tamp och den drogs upp samma väg som den kommit. Och den startade!

KSSS-bryggan fick sitt nya namn i början av 70-talet, då Seglarrestaurangens krögare Fleming Broman greps för narkotikabrott. Broman var ledare för den så kallade Sandhamnsligan, som hade tillverkat och sålt amfetamin.

Knarkförsäljningen sköttes till stor del från bryggan framför KSSS-huset. När ligan hade gripits avslöjades att civilklädda poliser hade spanat på ön en längre tid. Enligt ryktet hade de bland annat legat under bryggan, för att avlyssna Bromans samtal ovanför.