En omskriven ö - här är berättelserna

Sandhamn är en liten men omskriven ö. Under de senaste 150 åren har det publicerats både dikter, noveller och historiska böcker om ön. Många av boktitlarna har för länge sedan försvunnit från de vanliga bokaffärerna, men de finns kvar på antikvariaten.

De litterära spåren efter öns historia innehåller mycket dramatik, från ryssbränning och lotsarna bitvis livsfarliga yrke till havs till anekdoter om festande konstnärer.

Sandhamn har under den andra halvan av 1900-talet totalt förvandlats, från ett litet men levande lots- och tullsamhälle till en semesterö som är beroende av turismen. Men trots den stora omvandlingen så finns några spår som Sandhamnslivet trots allt kretsar kring.

Ett spår genom Sandhamns hela historia är sjöfarten. Böckerna om Sandhamn innehåller mycket om lotsarnas liv och om de krigsfartyg som rörde sig i vattnen kring ön i orostider.

I dag är det fortfarande sjötrafiken som ger ön dess puls, men det handlar i dag om fritidsbåtar, framför allt alla seglare. Och det handlar om den intensiva trafiken med passagerarbåtar under somrarna.

Ett annat spår är även det vått, men av en helt annan natur. Så länge det har funnits hus på Sandhamn, så har det också funnits krogar på ön. Om det tidigaste kroglivet kan man läsa i Alfreds Janssons oerhört innehållsrika bok Skärgårdsliv i forna dagar. I början av 1700-talet bodde det nio vuxna personer på Sandhamn. Och det fanns två krogar, en på Sandhamn och en på Ekholmen, det vill säga nuvarande Telegrafholmen.

Krogtätheten har minskat sedan dess, men är fortfarande hög. Sandhamns fasta befolkningen består av ungefär 80 personer och det finns två restauranger med fullständiga rättigheter som är öppna större delen av året. Sommartid är utbudet större.

Här är lite tips för den lässugne. Läsningen börjar med Sandhamns tidigaste kända historia, då ön på 1200-talet skänktes till ett kloster och slutar med de två senaste böcker som utspelar sig på ön, då i den fiktiva deckargåtans värld.

I vårbrytningen, av August Strindberg. Boken, som finns i nytryck, innehåller flera berättelser som utspelas i Sandhamnsmiljö, som reportagen Huruledes jag fann Sehlstedt och Sandhamn i storm.

I samlingen finns också novellen Marcus Larsson advokat, som är ett spännande drama med en Sandhamnslots i centrum. Stora delar av berättelsen utspelar sig till sjöss, på ett vintrigt och stormigt hav. Berättelsen innehåller mycket detaljer, från lotslivet, miljön ombord på en lotskutter under 1800-talets senare hälft och små glimtar ur livet på Sandhamn vintertid.

En bok om Sandhamn, av Lisa Bianchini. Lisa Bianchini var dotter till kungliga sekreteraren Adolf Wadström, som var den första sommargästen som byggde en egen villa utanför byn. Villan byggdes intill det nuvarande Seglarhotellet 1889. Lisa och hennes man Artur Bianchini var båda konstnärer och bodde under flera år permanent i ett hus intill det Lisas pappa en gång byggde.

I En bok om Sandhamn beskriver Lisa Bianchini öns historia med lotsar, tulltjänstemän och den framväxande kolonin med sommargäster som hon själv varit en del av. Hon berättar också om de många kulturpersonligheter som kom till ön, där de flesta var personliga vänner till henne.

Boken finns i enstaka exemplar på antikvariat. Där man kan hitta antingen exemplar ur den första utgåvan från 1924 eller från den faksimilupplaga som trycktes 1985.

Sandhamn, av Elisabeth Sörenson, Jacob Wallenberg, Arne Wickberg och Krister Sandström. Boken Sandhamn gavs ut 1965 och börjar tidsmässigt ungefär där Lisa Bianchinis bok slutar. Elisabeth Sörenson beskriver hur ön förändrats från 1930-talet, då hon tillbringade sin barndoms somrar där., då det även på sommaren bara kom en båt om dagen och resan från Stockholm till Sandhamn tog över fyra timmar.

Jacob Wallenberg skriver om kappsegling på ön och Arne Wickberg berättar om öns äldre historia.

I boken finns en del gamla Sandhamnsbilder, plus ett bildreportage från 1960-talet av Krister Sandström.

Skärgården förr, av Hans Eklund och Göran A. Sjöberg. Den 300-sidiga boken, som gavs ut 1969, skildrar skärgården i stort. Kapitlet om Sandhamn innehåller fina gamla foton och beskrivningar av den äldre bebyggelsen, då hamnen var fylld av små sjöbodar och enkla träbryggor där ekor låg förtöjda. I hamnen fanns sommartid en högrest midsommarstång.

I boken berättas bland annat om den handel som ibland uppstod, då fartyg ville göra sig av med last som kunde bli svår att föra in i landet. Exotiska växter som kaktusar erbjöds ibland till bra priser. Vid ett tillfälle hade Sandhamnsborna möjlighet att köpa apor och papegojor till slumppriser.

Min barndoms skärgård, av Karl Axel Sjöblom. En sensommardag i slutet av 1920-talet står fyra barn och hängde utanför Tvätt-Idas hörna i hamnen. Det var Bert, Börje, Barbro och författaren Karl Axel. Nästa dag skulle de för första gången gå till skolan som elever.

Från den scenen utgår Karl Axel Sjöbloms berättelse om när han växte upp som barn till en av lotsarna på Sandhamn. Det är en sorgesång över den tysta och orörda skärgård som var försvunnen redan under 1970-talet, då boken kom till.

Det är manligt präglad värld som Karl-Axel beskriver. Som barn tillbringar han mycket tid i den lilla röda vaktstugan, där de lotsar som är tjänst fördriver en hel del tid med att röka, prata och spela kort, i väntan på att nästa båt skulle komma in.

Han berättar också om manliga original som bodde på ön.

Långt in på 1900-talet var förbindelserna till ön så långsamma att alla akuta olyckor och sjukdomar var direkt livsfarliga. Karl Axel Sjöblom avslöjar de tre levnadsregler som barnen hade att hålla sig till, även när de var som mest upptagna av lek och skoj.

”ramla inte i sjön (det gjorde vi aldrig heller), svälj inga kärnor när ni äter frukt (kärnorna fastnade i blindtarmen, det trodde man då) och trampa aldrig på en rostig spik! (Blodförgiftning, död inom en timme…)

Boken är en barndomsskildring, men innehåller också glimtar ur det tidiga 1900-talets lotsliv.

Min barndoms skärgård är fint illustrerad med akvareller av Gunnar Brusewitz.

I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen, av Viveca Sten. Det handlar om ond bråd död då Sandhamns nya deckardrottning skildrar sin sommarö.

Viveca Sten är sommarboende på ön, där hennes familj har haft hus i flera generationer. I sina deckare får man följa hur polisen Thomas Andreasson och hans väninna Nora Linde försöker nysta upp de händelser som ligger bakom de mord som äger rum i det annars sommarsömniga Sandhamn.

Sandhamnsbor kan känna igen sig i bokens olika miljöer. De två deckarna har dessutom redan börjat locka nya besökare till Sandhamn, då läsare kommer för att besöka de platser de har läst om i böckerna.