Oklart varför ejdern försvinner

Flera skärgårdsfåglar har blivit allt sällsyntare. Till dem som har minskat kraftigt i antal hör ejdern och en del måsfåglar.

För ejderns del har minskningen pågått i cirka 20 års tid. I början av 90-talet var det vanligt med stora ejderflockar, där ett par honor tillsammans tog hand om ett stort antal ungar, i vattnen kring Sandhamn. Idag är den stora andfågeln en sällsynt gäst.

Varför ejdern och fler andra sjöfåglar blir allt färre vet man inte säkert.

– Det finns lite kunskap om vad det är som händer, men i naturen finns det sällan en enda förklaring som täcker allt utan det är istället flera faktorer som spelar in, säger Dennis Kraft, ordförande för Sveriges Ornitologiska förening.

Ejdern lider i dag av en brist på äggviteämnet tiamin, men varför bristen har uppstått vet man fortfarande inte. Andra faktorer som påverkar hälsan hos sjöfågeln är förändringar i fiskbeståendet, övergödningen av Östersjön och i en del fall hårt fiske.

Det är inte någon plötslig fågeldöd som gjort ejdern alltmer sällsynt. Det är istället en långsam minskning av populationen som har pågått under en längre tid.

– För 20 år sedan fanns det gott om ejder, säger Dennis Kraft. Ejdern var då vanligare än den var i början av 1900-talet, även om de uppskattningar som gjordes då var osäkrare än dagens. Men de senaste decennierna har antalet fåglar minskat sakta men säkert.

Viss forskning pågår, men Dennis Kraft anser att myndigheterna borde agera mer kraftfullt.

– Det är oroväckande att flera av våra vanligaste sjöfåglar minskar i antal och jag kan undra över varför inte myndigheterna inte reagerat mer och tillsatt resurser för att ta reda på orsakerna.

Från vikingatiden till långt in på 1900-talet så var ejdern en populär matfågel som jagades i Stockholms skärgård. Jakten var så intensiv att den förbjöds vid mitten av 1900-talet, för att säkra fågelns fortbestånd.